Läkemedel mot neuroleptika
Typiska antipsykotika
Typiska antipsykotika (ibland benämnda som konventionella antipsykotika, klassiska neuroleptika alternativt första generationens antipsykotika) existerar en klass av antipsykotiska läkemedel likt först utvecklades under talet och till att behandla psykos (i synnerhet schizofreni) och besitter idag huvudsakligen blivit ersatt av atypiska antipsykotika. Typiska antipsykotika kunna också existera använda på grund av behandling från akut besatthet, agitation samt andra tillåtelse. Det inledande typiska antipsykotika att användas kliniskt plats fentiazinerna.
Traditionella antipsykotika uppdelas i lågdos och högdos-preparat. Flufenazin samt haloperidol existerar exempel vid lågdos typiska antipsykotika. Lågdos antipsykotika tenderar att artikel associerad tillsammans mer extrapyramidala bieffekter (EPS) och mindre histaminerga (till exempel sedation), alfa adrenerga (till modell ortostatism) samt antikolinerga (till exempel muntorrhet) biverkningar, medan högdos typiska antipsykotika tenderar att artikel associerad tillsammans med mindre EPS men mer histamin H1, alfa1 samt muskarinerga effekter.
Farmakologi
[redigera | redigera wikitext]Den äldre teorin bygger vid att modulering av dopaminneurotransmittorsystemet i mitthjärnan
Klorpromazin var det första antipsykotiska läkemedel som introducerades i början på talet. Sedan dess har flera läkemedel registrerats med den gemensamma verkningsmekanismen att alla är dopamin, D2-receptorantagonister. Förutom blockad av dopaminreceptorer verkar också flera antipsykotiska läkemedel på andra signalämnen som histamin, acetylkolin, serotonin och noradrenalin.
Haloperidol blockerar till exempel främst dopamin, D2-receptorer, medan klorpromazin, olanzapin, klozapin och kvetiapin även blockerar histamin-, acetylkolin-, noradrenalin- och serotoninreceptorer. Därför kan biverkningsprofilen av antipsykotiska läkemedel skilja sig åt markant från varandra.
Dopamin är ett signalämne i hjärnan som har betydelse för regleringen av emotioner, motivation, kognition, kroppsrörelser och prolaktinhalten i blodbanan.
Generellt har antipsykotiska läkemedel god effekt på positiva symtom som hallucinationer och vanföreställningar, medan effekten är betydligt sämre på kognitiva och negativa symtom som dysexekutivt syndrom, affektiv avflackning, initiativlöshet och apati.
Äldre preparat som finns på marknaden idag är:
Antipsykotiska l
Neuroleptikum
Neuroleptikum (latinpluralis: neuroleptika, även kallat antipsykotika) är en grupp läkemedel av typen psykofarmaka som används mot allvarliga psykoser, till exempel vid schizofreni.
Neuroleptikapreparat är inte vanebildande men den som drabbats av någon sjukdom med psykos anses behöva dem för att kunna hantera sina symtom och leva ett bra liv med sin sjukdom.
Själva ordet "neuroleptika" har betydelsen att "greppa tag om psyket". Denna benämning används ibland också gällande neuroleptikabesläktade så kallade fentiazinderivat (Theralen, Lergigan) även om dessa preparats neuroleptiska verkan är så svag att ingen psykoslindring uppkommer. Fentiazinderivat är därför ej att betrakta som ”ren” neuroleptika.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Det första neuroleptikumet, klorpromazin (Hibernal), kom kring och revolutionerade dåtidens psykiatriska vård. Preparatet ersatte bland annat lobotomi och flera andra av dåtidens behandlingsmetoder. Dock hade preparatet en mycket ofördelaktig biverkningsprofil, varför mycket resurser lades ned på att få fram skonsammare läkemedel.
Levomepromazin och haloperidol syntetiserades under samma år, Tioxantener såso