Själens eviga kretslopp
Samsara
Samsara kommer från sanskrit och betyder "att flyta ihop", "att passera genom olika stadier" eller "att vandra".
I religioner med indiskt ursprung kan samsara enklast översättas som kretslopp [av död och återfödelse].[1]
Advaita vedanta
[redigera | redigera wikitext]I advaita vedanta betraktas samsara som fundamentalt just en illusion (maya).
Samsara i hinduismen
[redigera | redigera wikitext]Inom hinduismen är det själen som vandrar, dvs återföds (själavandring).
Vissa former av hinduism ser samsara som ett bortirrande från det sanna jaget (atman) till en tro på det illusoriska jordalivet som det verkliga. Detta leder i sin tur till egocentrism, strävan efter lust och därför en evig kedja av dåliga karma och återfödelse. Det är tillståndet av illusion som kallas maya. Det ord som används för tillståndet av befrielse från denna eviga rundgång kan vara moksha, mukti, nirvana eller mahasamadhi.
Samsara i jainismen
[redigera | redigera wikitext]I jainism är karma, anuva (jaget) och maya centrala begrepp. Befrielse från samsara kallas här moksha eller mukti.
Samsara i buddhismen
[redigera | redigera wikitext]Buddhismen räknar inte med exi
Man kan inte säga att &#;shamanismen&#; erbjuder något samstämmigt svar över huvud taget på dessa djupgående och mycket komplexa frågor. Det är stora skillnader mellan olika traditioner och mellan olika shamaner. Shamanismen bygger på en individuell kunskapsväg där shamanen utifrån sina upplevelser utarbetar sin egen kosmologi &#; om än inom sin kulturs ganska vida referensramar.
Inom den nordiska andliga traditionen, sejdtraditionen eller shamanismen om vi så vill, har jag stött på sju olika begrepp för själen, eller snarare för olika aspekter av själen, där den grundläggande själskraften är önd, den heliga vind/anda som genomströmmar allt och alla varelser. De övriga själsaspekterna är olika uttryck för önd &#; aspekter som utvecklas såväl omedvetet som medvetet under en människas jordevandring.
När träder önd in i den enskilda människan? Är det när hon nyfödd tar sitt första andetag eller sker
Själ
Själ eller psyke är dem mentala förmågorna hos enstaka levande varelse: förnuft, karaktär, känsla, kännedom, minne, observation, tänkande et cetera.
Själsbegreppet i filosofin
[redigera | redigera wikitext]I antiken talade man om numeriskt värde typer från själar. Dels räknade man med för att alla levande varelser ägde själar. dock människan ägde också enstaka särskild själ, en förnuftig själ, (psyché logiké).
René Descartes utvecklade en dualistisk hållning, var han menade att människan dels ägde en materiell kropp, dels en andlig själ. dem två stod i förbindelse med varandra via tallkottkörteln.
I modern materialism beräknar man själen endast likt ett formulering för processer i nervsystemet. Ett sådant synsätt kallas även reduktionism, eftersom detta reducerar människan till endast materia.
Själsbegreppet i psykologin
[redigera | redigera wikitext]Psykologin existerar den vetenskapliga läran ifall själen, vilket också termen psykologi betyder. Inom psykologin använder man dock sällan det svenska ordet själ, utan föredrar det grekiska lånordet psyke. Eftersom psykologins studieobjekt existerar just själen, hänvisas på denna plats till artikeln psykologi.