Kungens rosor moa martinson
Kungens rosor
Mor gifter sig var en intressant läsupplevelse, en port in i en annan värld. Kyrkbröllop var underlig, konstigt sammanbunden och egentligen bara mer av samma. I det perspektivet är Kungens rosor ändå bättre, Mia är äldre och de ämnen som kan täckas är andra, annorlunda. Det är intressant att få syn på den danande arbetarrörelsen men också hur irrelevant den var för de stora massorna, hur de flesta bara är intresserade av att klara sig från vecka till vecka och inte fåna sig med strejker och liknande. Hur arbetsgivarna så lätt kan spela ut arbetstagarna mot varandra.
Men handlingen är fortfarande spretig, start och slut underligt definierade, vart är vi egentligen på väg? Varför skildras just detta? Språket är en underlig blandning av presens och preteritum som ändå konstigt nog fungerar, texten har en auktoritet, kom inte här och ha åsikter om vad jag skriver. Lite samma stolthet som Mia har. Jag må vara trasig och fattig och eländig - men jag kan i alla fall arbeta, och ingen ska få se ner på mig.
Moa Martinson
Moa Martinson, egentligen Helga Maria Martinson, född Swartz den 2 november i Vårdnäs församling, Östergötland,[1] död 5 augusti i Sorunda församling i Södermanland,[2] var en svensk författare.[3][4]
Moa Martinson är en av de mest berömda proletärförfattarna, som framträdde under och talen. Hon var relativt bortglömd men blev återupptäckt av kvinnorörelsen under talet. Ebba Witt-Brattström disputerade med avhandlingen Moa Martinson: skrift och drift i trettiotalet Kerstin Engman publicerade biografin Moa Martinson. Ordet och kärleken
Gator och torg i Norrköping, Eskilstuna och Stockholm har fått namn efter henne. Även Södertörns högskolas huvudbyggnad, Moas båge, är döpt efter Moa Martinson.[5] Framför huvudbyggnaden finns en skulpturgrupp kallad "Moas stenar", skapad av skulptören Claes Hake.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Tidig uppväxt
[redigera | redigera wikitext]Moa Martinson föddes i Vårdnäs socken nära Linköping. Hon fick namnet Helga Maria. Hennes mor Kristina Swartz var en årig ogift piga som blev tvungen att lämna sin dotter hos sina föräldrar, och när morfadern gått bort hos olika fosterföräldrar.[6] Enligt
Vi får följa sextonåriga Mia sommaren då hon växer upp samt börjar titta samhället tillsammans helt andra ögon. denna får arbete som brödskärerska på den storslagna Norrköpingsutställningen och ett ny planet öppnar sig för den fattiga flickan. Restaurangen var hon jobbar gästas från alla dem fina människorna, till samt med Kungen kommer vid besök.
Trots långa dagar trivs Mia inom köket tillsammans sina arbetskamrater. Hon lär bland annat känna vackra Ada samt kyparen Rurik, som önskar göra hon till revolutionär. Lyckan varar dock ej för evigt.
Elin Söderquist
Alejandra Goic
Assisterande regi och bearbetning
Ljuddesign
- Elize Arvefjord samt Michael Andersson
”"Det är bara att luta sig bakåt och njuta" ”
Corren
”"Kungens rosor är ett känga rakt in inom vårt intellekt. En talets klasskamp ifall orättvisor, lika aktuell då som nu" ”
Kultursidan